Akustiska Gitarrens Historia

Första gitarren gjordes av spanjoren José Alguini år 1194 e. Kr. Gitarren var en låda med strängar gjorda av senor från getter, alltså inte så lik nutidens gitarr. Det var bara 12 band istället för 18.
Utifrån dessa utvecklades gitarrerna, man utvecklade gitarrerna genom att använda fler strängar och band av andra material, till exempel hästsvanshår omvirat av tunna ylletrådar. Man kom att använda nylon, när plastmaterialen fick sin spridning under 1900-talet, som många fann bekvämt och enkelt.

Det finns en gitarr bevarad från Spanien från år 1581. De äldsta bevarade kompositionerna för gitarr skrevs under 1500-talet. Från 1400-talet till 1700-talet synnerhet i Italien och Frankrike var den femsträngande reässansgitarren och barockgitarren populär.

Gitarren konkurrerade ut lutan efter att fått sitt genombrott i flera länder, efter att den år 1790 utrustades med sex strängar, och med stämskruvar av stjärnhjulsprincip år 1810.

Antonio Torres Jurado fastställde måtten på den moderna klassiska gitarren runt 1850-talet. Nylonsträngar fick gitarren år 1946, innan det användes det bland annat sensträngar, som var tillverkade av tarmar, inte senor.
Ordet gitarr kommer från det persiska ordet sithar, som var ett instrument som är likartad med dagens indiska sitar (ett lutistrument). Ändelsen tar betyder rep.

Gitarren har sitt ursprung från instrumentet kithar eller cithar, som tillhör lyrfamiljen och är besläktat med harpfamiljen.

Det mest äldsta kända instrumentet i lutfamiljen är ouden eller uden som härstammar från Mesopotamien. Den används än idag i arabiska länder som populär- och konstmusik. Det allra äldsta bilden av en oud är från Mesopotamien år 3000 f.Kr.

I grekisk konst från omkring 3000 f. Kr. har det hittats harpor som är avbildade samt i egyptisk konst från 4000 f.Kr.